Hett i hyllan #6

Det är torsdag och vi bekänner våra hyllvärmare med Monika, och inte har man sett Maken till hyllvärmare!
Jag borde läsa Gun-Britt Sundströms klassiker typ nu. Jag har dock läst Oppositionspartiet som är otroligt bra.

Böcker att läsa | boktips, hyllvärmare | | Kommentera |

Tips från biblioteket #3

Jag är inne på fjärde veckan nu med sommarjobb på bibliotek och känner tyvärr att jag inte hinner varken läsa eller blogga så mycket som innan. Men det är snart bara tre veckor kvar, och jag lånar hem böcker i princip varje dag! Så, jag tänkte visa upp och tipsa om några av böckerna jag hittat i hyllorna och blivit nyfiken på. 
 
Ärr (2016) är skriven av isländksa Auður Ava Ólafsdóttir. Boken handar om den 49åriga Jonas som planerar ett självmord men inte vill att han dotter ska behöva hantera hans döda kropp. Istället åker han utomlands och ger sig själv sju dagar. Den här romanen tilldelades Islands motsvarighet till Augustpriset.
 
Ingenting har hänt (2009) av Katja Timgren. Boken handlar om Julia som spenderar julen 2003 i sitt föräldrahem i Norrland och minns tillbaka till en klaustrofobisk uppväxt. 
 
 
Böcker att läsa, Jobba på bibliotek | boktips, lästips | | Kommentera |

Lena Andersson; Sveas son

Betyg: 4 av 5

Jag tyckte om både Egenmäktigt förfarande och dess uppföljare och var beredd på att jag skulle gilla även Sveas son (2018) av fantastiska Lena Andersson. Underrubriken till Sveas son lyder; en berättelse om folkhemmet. Jag tycker att det är så genialt och levande skildrat i boken. Sveas son Ragnar är själva sinnebilden av svensken under folkhemseran och även om jag är född först 1987 så känner jag igen beskrivningen av Ragnar, jag har känt flera som honom. Det som gjorde mest intryck på mig var dock Svea själv. Så otroligt sorgligt när hennes far åker till Amerika och aldrig mer får se sina två barn, och hur Svea känner sig överflödig i det nya moderna samhället, eller som Lena Andersson uttrycker det i boken, hon var ung i ett Sverige som helgade äldre och blev gammal i ett nytt samhälle som hyllade ungdomen.

Jag tycker också om Lena Anderssons sätt att väva in både politik och större filosofiska frågor i sina romaner och hennes karaktärer är mångsidiga, nyanserade och till och med motsägelsefulla ibland, precis som riktiga människor. Jag skulle kunna diskutera den här boken länge med andra och rekommenderar den varmt, speciellt såhär före valet i höst.

 
Bokrecensioner, Böcker jag läst | bokrecension, boktips, lästips, recension | | 2 kommentarer |
Upp