Ellen Strömberg; Jaga vatten

Betyg: 3 av 5
 
Igår läste jag Jaga vatten (2018) av Ellen Strömberg, som jag tipsade om förra veckan. Det är en ganska kort roman skriven i kortare kapitel vilket jag gillar. Då känner jag hela tiden att jag orkar ta ett kapitel till. Kapitlen hoppar även lite fram och tillbaka i tid och skildrar bästa vännerna Rakel och Hannas uppväxt i Österbotten i Finland, där de mestadels ligger med killar och jagar vatten. Jag tyckte om boken och det mesta kändes vemodigt, som Rakels frånvarande mamma och Hannas antydan till ätstörning, men framför allt hur de värderar sig själva och maktbalansen dem emellan i förhållande till killar och män. Romanen känns genuin och talande för min generation. Jag gillar hur den liksom balanserar på den där hårfina linjen mellan dekadens, självskadebeteende och självhat, att söka bekräftelse hos andra och samtidigt ha en känslan av frihet, makt och att själv få bestämma över sin kropp och sitt liv.
Om någon förstår vad jag menar, för i det känner jag verkligen igen mig själv.
 
Bokrecensioner, Böcker jag läst | bokrecension, boktips, lästips, recension, sommarläsning | |
Upp