Lena Andersson; Sveas son

Betyg: 4 av 5

Jag tyckte om både Egenmäktigt förfarande och dess uppföljare och var beredd på att jag skulle gilla även Sveas son (2018) av fantastiska Lena Andersson. Underrubriken till Sveas son lyder; en berättelse om folkhemmet. Jag tycker att det är så genialt och levande skildrat i boken. Sveas son Ragnar är själva sinnebilden av svensken under folkhemseran och även om jag är född först 1987 så känner jag igen beskrivningen av Ragnar, jag har känt flera som honom. Det som gjorde mest intryck på mig var dock Svea själv. Så otroligt sorgligt när hennes far åker till Amerika och aldrig mer får se sina två barn, och hur Svea känner sig överflödig i det nya moderna samhället, eller som Lena Andersson uttrycker det i boken, hon var ung i ett Sverige som helgade äldre och blev gammal i ett nytt samhälle som hyllade ungdomen.

Jag tycker också om Lena Anderssons sätt att väva in både politik och större filosofiska frågor i sina romaner och hennes karaktärer är mångsidiga, nyanserade och till och med motsägelsefulla ibland, precis som riktiga människor. Jag skulle kunna diskutera den här boken länge med andra och rekommenderar den varmt, speciellt såhär före valet i höst.

 
Bokrecensioner, Böcker jag läst | bokrecension, boktips, lästips, recension | |
#1 - - Mösstanten:

Den måste jag helt enkelt läsa. Tyckte båda böckerna om Ester var mycket bra.

#2 - - Boklunga:

Vad har du för läsplatta? :)

Svar: Adlibris Letto Frontlight 2. Jag är mycket nöjd 😊
Veronica

Upp