Graham Swift; Mödrarnas söndag

Betyg: 2 av 5
 
Mödrarnas söndag (2016) är en kortroman om Jane Fairchild, som 1924 är tjugotvå år och arbetar som tjänsteflicka på den engelska landsbygden. Hon är föräldralös och åker därför inte hem på sin lediga söndag för att träffa sin mamma, som alla andra tjänsteflickor gör, utan träffar istället sin älskare. Den enda sonen i närheten som inte dött under andra världskriget. Det här är ungefär vad som står på baksidan av boken och omslaget är dessutom tjusigt. Den har också fått massor av bra recensioner. So far so good, visst låter det spännande?
 
Och det är lite kul och spännande i början. Men, det avslöjas vad som kommer att hända lite väl kvickt och sedan är resten av romanen bara tjatig och konstig. Jag trodde att det skulle hända något dramatiskt vid flera tillfällen men sedan blev det inget med det ändå. Mestadels handlar andra halvan av boken om huvudpersonen som åldrande författare. Jag kände för att börja skumma i texten och gillade inte språket nämnvärt heller. Lite skitnödigt om jag ska vara krass. Typ ”åh, hon kom att bli författare” upprepades alldeles för många gånger. Kanske fungerar det bättre på engelska, men egentligen kan jag tänka mig att det blir ännu värre. Jag menar… Feast your eyes. Really?
 
Bokrecensioner, Böcker jag läst | bokrecension, recension | |
Upp