Veckans topplista; omslag i höstfärger

Veckans topplista hos Johannas deckarhörna handlar om omslag i höstens färger. Efter en glutt i bokhyllan kunde jag plocka fram denna femma som förhoppningsvis tipsar er om en del fantatisk litteratur! Hösten är ju den perfekta tiden för att flanera på gatorna, ställa sig de stora livsfrågorna eller glömma meningslösheten och umgås med bästa vänner. 
 
Oppositionspartiet (1967) av Gun-Britt Sundström, som är aktuell med boksläpp i höst. Den här romanen är en favorit som tyvärr inte går att köpa ny längre.
 
Tjänstekvinnans son/Ensam (1886) av August Strindberg. Har tyvärr inte läst den här självbiografiska romanen ännu men gillar det höstiga Stockholm i bakgrunden. 
 
Bödeln/Gäst hos verkligheten (1933,1925) av Pär Lagerkvist. En av mina absoluta favoritförfattare och den bok av honom jag kommer att läsa härnäst. (Hittills slår inget Barabbas dock..) 
 
En herrgårdssägen (1999) av Selma Lagerlöf. Ännu ett av dessa fantastiska Selma-omslag.
 
Aftonland (2016) av Therese Bohman. Hennes tredje roman och den bästa enligt mig.
 
Böcker att läsa, Böcker jag läst | | 12 kommentarer |

Klassiker i serieformat

I min bokhyla står ganska mycket klassiker som jag förstås har ambitionen att läsa, även om det ofta kommer annat emellan. Nu har jag dock lånat hem ett par klassiker i serieformat från biblioteket.
 
Dels Röda Rummet (1879) av August Strindberg, i seriebearbetning av Per Demervall (1988). Dels Aniara (2015) av Knut Larsson, fritt tecknad efter Harry Martinssons Aniara (1956).
 
Jag har båda originalen i min ägo och tänker att jag kanske blir mer sugen på att läsa dem efter att ha läst serierna. Det ska också bli intressant att jämföra läsupplevelsen mellan roman/diktverk eller serie. 
 
Böcker att läsa | boktips, lästips | | Kommentera |

Dorit Rabinyan; Alla floder flyter mot havet

Betyg: 3 av 5
 
Jag har nu på förmiddagen läst klart Alla floder flyter mot havet (2014) av Dorit Rabinyan som utgvs på svenska i år. Boken handlar om israeliska Liat som förälskar sig i palestinke Hilmi när de båda befinner sig i New York och inleder ett förhållande som de vet är utdömt redan från början. 
 
Det är förstås omöjligt för mig att sätta mig in i deras situation. Jag som naiv svensk kan aldrig förstå den eller sympatisera med den och just därför kan jag inte hjälpa att jag stundtals irriterar mig på Liat. Hur hon ibland ganska tjuskalligt försvarar Israel, påstår att Hilmi gör sig till offer, vägrar att ens tänka tanken på att prata med sina föräldrar (som verkar väldigt rara i övrigt) samtidigt som hon älskar honom. Men alla människor är inte starka i liknande situationer och jag tänker att den här romanen i sig är banbrytande där huvudpersonen inte förmår att vara det, och det är en fin tanke. Romanen har tilldelats litterära priser samtidigt som Israel förbjudit den i skolundervisningen. 
 
I övrigt är jag inte superimponerad över språket, vilket förstås kan bero på översättningen. Handlingen går dessutom alldeles för långsamt, speciellt mot slutet. Flera sidor skildrar ibland drömlika tillstånd och det känns som ett försök att poetiskt breda ut sig utan att lyckas nämnvärt. På svenska alltså. Men det här är absolut en läsvärd roman, en på sitt sätt vacker och sorglig berättelse och den fick mig att känna väldigt mycket.
 
Bokrecensioner | bokrecension, boktips, lästips, recension | | Kommentera |
Upp